Februari, vilken månad! Min absoluta favorit hittills. Jag ska försöka återge så mycket jag kan, men när man gör saker hela tiden så intensivt är det lätt att glömma bort en hel del.
Ok, jag börjar väl med de två stora händelserna; pappa i Paris och bussresan.
Jag var alltså och träffade min pappa och hans vänner i Paris. Jag åkte upp en fredagsmorgon och fick stå och vänta lite utanför mässan i Porte de Versailles innan sällskapet anlände. Det tog ganska lång tid, men vilken känsla att få se min pappa igen efter så lång tid. Jag var väldigt lycklig över att få se honom, träffa hans trevliga kompisar och prata svenska en hel helg. Vi gick på mässan Retromobil, massor med gamla fina bilar. Man blir ju lite kär i alla gamla Citroënkärror, särskilt med experter runt omkring en (pappa och hans kompisar) som talar varmt om insprutningsmetoder och vidrutetorkare. Vi åt väl och bodde på trevliga hotell, träffade mycket folk och hade det riktigt mysigt hela helgen. :)
Två veckor efter var det sportlov och dags för den första av bussresorna som jag kommer göra under året. Det är många som säger att bussresan är den absoluta höjdpunkten på ett utbytesår, och det kan jag verkligen förstå nu.
Vi började med att åka upp till Paris (jag och ungefär halva resten av utbytesstudenterna i mitt distrikt, eftersom vi är uppdelade och inte har lov samtidigt), där vi träffade Parisstudenterna och ledarna. Vi stannade två och en halv dag i Paris för att besöka diverse sevärdheter såsom Louvren, Eiffeltornet och andra klassiker. Kul att träffa nytt folk och se allt! Efter det började vi vår resa ner mot Barcelona. Det blev en en och en halv dags bussresa så det var skönt att komma fram, även om det var väldigt livat i bussen, mycket tack vare sydamerikanerna! Väl där bodde vi på ett fint hotell i Lloret de Mar, som är typ en 45 minuters bussresa från Barcelona city. Vi stannade där i 3-4 dagar och såg mycket, njöt av det härliga vädret och av stämningen mellan familjen utbytare. För bilder hänvisar jag till Facebook, den bästa av världar.
Stämningen var nog det bästa med hela resan. Det kändes som om jag helt plötsligt fick en massa syskon, så nära varandra vi kom. Det blev ett halvsvårt adjö på tågstationen Montparnasse i Paris sedan till hela gruppen. Halvsvårt, eftersom vi vet att vi ses igen den 8:e april, då det är dags för nästa bussresa; Europa!
Trots det märker man av nu på internet dagarna efteråt att många är väldigt deprimerade, eftersom de vet att de ska tillbaks till skolan igen på måndag, där de kanske inte trivs till 100 %, eller åtminstone inte lika bra som med de andra utbytarna. Jag personligen har inga större problem med det. Jag slutar aldrig att förvånas över vilken tur jag har; jag trivs hyfsat i skolan, jag bor på ett ställe som kommer vara helt idealiskt sommartid, min värdfamilj är fortfarande underbar och franskan flyter på bättre och bättre. Många av de andra känner inte igen sig i någon av dessa faktorer...
Annat än det har jag gjort väldigt mycket småsaker med min värdfamilj. De har alltid middagar med vänner varje helg, vilket gör att jag träffar väldigt mycket olika intressanta människor. Jag kan inte beskriva hur intressant det är att se hur andra människor har valt sina val och lever sin livsfilosofi, jag tror jag personligen tjänar väldigt mycket på det när det blir dags att göra mina egna val. Hade jag bara bott hos rotaryfamiljer tror jag inte jag hade träffat så här mycket människor från olika hörn.
Men det är sant också att jag har träffat mestadels hyfsat rika människor. Jag bor i en stad som i det senaste valet var den enda staden i hela regionen där majoriteten röstade högerextremt. Folk vill behålla lugnet sägs det. Jag skulle gärna vilja se andra delar av de franska samhället för att kanske förstå lite mer på djupet till exempel var aggressionerna som bland annat leder till de talrika strejkerna kommer ifrån. Att komma från ett Sverige där det mesta fungerar bra helt enkelt (relativt sett) gör kanske att man blir lite blind för de problem som kan förekomma i ett land som faktiskt har varit i krig någon gång under de senaste 200 åren, och där det faktiskt existerar större klyftor än där hemma. Men när man landar på en ort som denna och är elev på den finaste (dyraste) skolan i staden ser man väl kanske inte allt. Många gånger har jag hört folk här berätta saker om Sverige som jag inte hade en aning om, då kan jag ju inte vara ett dugg säker på att jag kan återvända hem och kalla mig själv expert på Frankrike.
Men jag öppnar hur som helst ögonen och förstår mer franska subtiliteter, samtidigt som min kunskapstörst växer, vilket antagligen är positivt.
Tack Rotary, tack min familj där hemma, tack min familj här.
Lunchdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar