1 månad!

Nu har jag varit här i en månad, ganska mycket har hänt sen sist jag lade in ett ord på denna sida.

Jag är tvungen att lusläsa min dagbok för att förstå vad jag har gjort, allting händer lite hipp som happ här så man har inte tid att tänka över vad man har gjort. Skrattar lite smått för mig själv när jag läser de andra blogginläggen jag gjorde här för några veckor sedan, allt stämmer väl kanske inte till 100 % nu så här i efterhand men kul att arkivera ett första intryck.

Hur som haver, allt är fortsatt bra. Jag kan väl ta och berätta lite om de större händelserna i kronologisk ordning:

En torsdag för några veckor sedan var det mitt första Rotarymöte. Jag skrev ihop en liten presentation om mig själv, vad jag gillar att göra på fritiden och allt sånt och det gick bra. Rotaryklubben här verkar vara en lite mer klassisk stereotyp-Rotaryklubb, eftersom alla är män och man äter en fin middag och lite sådana smådetaljer, men likväl trevligt. Jag åt ostron för första gången, vilket var en hemsk upplevelse. Jag satt med min counsellor på ena sidan och Rotarypresidenten på andra sidan, min counsellor visade mig ungefär hur man skulle göra och den första gick ned med en mild ansträngning. Den andra däremot var verkligen hemsk, jag tog den med någon sorts vinägersås och fattade inte riktigt om man skulle tugga eller inte, så jag svalde den hel (den var stor) och fick ner den halvvägs ner i strupen innan den var påväg upp igen, men jag räddade situationen. Hur som helst så tror jag att jag kanske inte utförde de mest välklädda gesterna för att försöka visa för min counsellor vad som höll på att hända, men det gick ju bra till slut och jag tror inte jag orsakade allt för mycket uppmärksamhet. I övrigt väldigt god mat! De var alla trevliga gubbar men man sitter ju där lite tyst mestadels eftersom jag inte förstår allt vad de talar om, jag var skittrött också så jag ville egentligen helst bara hem och sova, men jag bibehöll leendet och knaprade i mig efterrätten.

Dagen efter, fredag, hade Christophe (counsellor) fixat en fin överraskning åt mig: jag skulle spela tennis med mamman i min tredje värdfamilj! Det var trevligt, hon är duktig! Dessutom spelade min klasskamrat på banan bredvid, han är 8 i Frankrike i sin årskull (-93), han frågade mig om jag ville lira någon gång och självklart svarade jag ja :) Efteråt drog jag hem till min tredje värdfamilj och det visade sig att allting krånglade sig för min värdpappa och så, så resultatet blev att jag sov över där, mycket trevligt, jag kommer ha två värdbrorsor som är 9 och 10 år och väldigt sportiga. Dagen efter var det tänkt att jag skulle hem på förmiddagen, men istället blev det att jag hängde med les Lafons (tredje värdfamiljen) med deras kompisar ut på sjön! Det var grymt häftigt, tidvattnet här är ganska drastiskt, vi lade till någonstans 150 meter ut i haven från en strand och rätt var det var så stod vi på land med båten, vid 14.30 vände det och efter någon timme kunde vi åka hem igen. Jag fick åka vattenskoter med min framtida värdpappa också, väldigt skoj! Det blev att jag sov över där den natten också och lirade Playstation med mina värdbrorsor, de ägde skiten ur mig på Call of Duty.

På fredagen kom också en polsk skolklass hit och hälsade på. De skulle stanna en vecka i skolan (ett utbyte med några andra i min skola som hade varit i deras skola i Polen). Min ekonomilärare frågade mig om jag ville hänga med dem på lite smågrejer under veckan på skoltid, såsom en guidad tur i Ville d'Hiver (gamla delen av Arcachon med häftiga hus), ett besök på Ostronmuséet och en båttur. Självklart svarade jag ja! Den dagen slapp jag DTL (tre timmar långa prov som man alltid har på fredagseftermiddagarna innan man slutar) tack vare det, mycket uppskattat. De andra utflykterna med Polackerna var också väldigt uppskattade, trevliga människor dedära!

En liknande grej kommer hända nu snart igen också, den här terminen har min tyskklass ett utbyte med en österrikisk skolklass som kommer hit om någon vecka. Jag kommer få hänga med på bland annat en guidad tur i Bordeaux och lite sånt, sjuuukt nice, men dock inte lika nice som det här: Min tysklärare frågade mig om jag ville hänga med till Österrike för att delta i utbytet, självklart svarade jag ja men det är inte riktigt 100 än, jag har fått ja från min kära familj hemma i la Suède och från skolan men det saknas att Rotary säger ja, imorgon kommer jag nog få klara besked och om de säger ja drar jag till Österrike i 9 dagar i december! Sick.

Ibland känns det som om jag har en sådan otrolig tur med allt. Jag har hört om andra utbytesstudenter här i Frankrike som ska göra slutprovet (le bac) och måste plugga lika hårt som alla andra i skolan, jag behöver inte göra alls lika mycket som de andra, jag försöker göra några läxor och småprov som vi får lite då och då det bästa jag kan, men skolan här är ingenting jag gör på liv och död direkt. Jag får också hänga med min skola på de här utbytesgrejerna, vilket är sinnessjukt kul också, och jag trivs bra med nästan allt. Lite småbekymmer finns det ju alltid, men det är bara smådetaljer och på det hela taget kan jag verkligen inte klaga.

Men, det är inte allt som har hänt. Jag har också varit på en inbound reunion i Royan för alla utbytesstudenter i mitt distrikt! Det var grymt kul det med, vi är 16 nationaliteter allt som allt, trevligt trevligt. Jag träffade en kille som spelar mycket tennis som jag antagligen kommer försöka träffa någon gång för att lira med, när han var som bäst var han 6:a i Ecuador, coolt, jag kommer antagligen få spö.

Vi besökte Europas största zoo, häftigt med en massa djur som jag aldrig hade sett förut. För bilder hänvisar jag till Facebook. Vi gjorde också lite strandaktiviteter och hade allmänt roligt!

På lördagkvällen var det en soirée med alla utbytesstudenter, lite rotarianer och andra, 150 pers allt som allt. Vi var alla tvugna att sjunga våra nationalsånger inför hela sällskapet, det var med varierad kvalité men kul. Jag var den ende svensken vilket innebar att jag fick ta micken och ta i från tårna själv på du gamla du fria, det lät väl antagligen hemskt men det var uppskattat dock :) Jag spelade också piano, vilket blev ännu mer uppskattat. Jag pratade efteråt med någon rotarian där och hon sa att hon kände rektorn på min skola, så nu har han snackat med mig och jag ska spela på en skolkonsert den 22:a oktober i en kyrka, najsnajs! Träffade även en annan utbytesstudent från Mexiko som spelade Debussy's berömda Arabesque sjukt härligt, hans pappa var konsertpianist och mamma typ pianolärare, han talade flytande tyska också. Skön kille verkligen.

För övrigt rullar allt på bra. Vardagen är inte allt för tung, jag läser Harry Potter på franska på bussen och försöker prata med så många jag kan i skolan och så. Språket går väl framåt, även fast jag kanske inte märker det, men när jag tänker på det kan jag göra mig mycket bättre förstådd nu än när jag klev ur flygplanet den 26:e augusti. Jag förstår också nästan allt folk säger till mig, bara de omformulerar sig lite ibland. Det är ju självklart svårt att vara med i en gängkonversation i skolan där de snackar med egenuppfuna ord och skitsnabbt, men det kommer väl.

Just nu försöker jag mest bara leva i nuet och inte längta för mycket till att lära mig flytande franska, två bussresor nästa år med Rotary (en till Spanien på sportlovet 1 vecka och en större europatour 2 veckor på påsklovet), eventuellt Österrike i december och er där hemma, jag har det bra här.

Skola

Nu har jag börjat i skolan här, la rentrée var igår och jag måste säga att jag är verkligen imponerad! jag hade hört så otroligt mycket om hur jobbigt det var i den franska skolan, men allt är supernice. Alla mina klasskamrater är schysta, min klass är verkligen någonting jag har haft tur med, det existerar ingen mobbing eller någonting, alla är verkligen med i klassen!
Lärarna är också över förväntan. Läraren jag hade första lektionen var en Madame som jag kommer ha i ekonomi, hon var strikt och niade alla elever tillbaks, det var typ som jag hade väntat mig. Men när vi sedan gick vidare till de andra lektionerna visade det sig att nästan alla de andra lärarna var otroligt schysta! Min mattemadam är skitrolig, psykologiläraren snackar hela tiden om intressanta saker (i alla fall de saker jag förstår, han snackar väldigt entonigt och mumligt). Engelskläraren var helt okej förutom att vi inte snackade ett ord engelska hela första lektionen, han ville istället att vi skulle skriva ner en massa onödigt skit på ett papper och sedan lämna in till honom, typ som om vi har snackat någon engelska i sommar, vad våra föräldrar har för yrken (någonting som typ alla frågar om här, särskilt lärare = bizarrt?) och en hel del annat onödigt, men det var okej. Tyskläraren (ja, jag är tvungen att läsa antingen spanska eller tyska och mina klasskamrater sa att jag skulle gå på tysklektionerna eftersom svenska är mer likt tyska) måste ändå vara min absoluta favorit hitills, hennes leende skiner som en sol, hade hon varit 25 år yngre hade jag gift mig med henne direkt, nu tvekar jag. Hur som helst är hon otroligt snäll och hon är den lärare vars franska jag förstår bäst, hon är lärare i francais också, antar att det är därför.

Men, la crème de la crème är verkligen maten, wow! Jag har bara ätit där en gång (idag slutade jag vid 12 och åt hemma), men den gången hade jag förätt: tomatsallad med fetaost och olivolja (en av mina absoluta favoriter), huvudrätt: pasta med kyckling och champinionsås, efterrätt: fruktsallad. Jag var verkligen belåten.

Min skola är en privatskola, det är därför det är så bra mat och så har jag fått det förklarat för mig. Att den är privat innebär också att det är lite mer välställt folk som går här, men det är inte bara folk i tröjor man måste jobba skithårt för att kunna köpa där, det är tvärtom ganska lugnt på den fronten. Innan jag åkte hörde jag någonstans att man inte får ha shorts på sig i franska skolan, men det stämmer inte på min skola. Det är ganska avslappnat, man märker bara av förnimmelser av gamla systemet så som att man måste stå upp när vissa lärare kommer in och vänta på att de säger att man får sätta sig och sånt, men det är lugnt.

Den enda lite dåliga detaljen om min skola är att jag måste gå upp så sjukt tidigt, klockan 6 ringer min väckarklocka. Det funkar dock, jag lever än. Det kommer bli bättre sedan också när jag byter familj, vilket jag gör någon gång mot jul. Då ska jag bo i la Teste (tror jag), vilket är 20 min från min skola. Efter det kommer jag flytta till min sista familj, som (om jag har förstått det rätt) bor i själva Arcachon och har ett piano, det kommer inte råda någon nöd på mig inte!