Ok, några dagar har dragit iväg och jag har verkligen inte hunnit med internet än, men nu har jag en liten lucka så tänkte att jag skulle ge er alla en liten första uppdatering på hur jag har det:
Bra.
Jag har gjort så otroligt mycket känns det som, tiden går fort men ändå långsamt på ett konstigt, obeskrivligt men ändå säkerligen typiskt utbytesstudentskt sätt. Alla här är väldigt snälla och välkommnande, de har tålamod med min franska, vilket är enormt bara det. Jag får mestadels höra att jag är lång, de ger mig mycket komplimanger för min franska också men det är väl antagligen mest fransk traditionell artighet antar jag, för franska är bra svårt, tro mig. Jag får känna känslan av att vara den tyste i hörnet som inte vet hur man ska uttrycka sig, någonting som jag verkligen inte är van vid men det är nog svårt att undvika den situationen när man gör någonting som det här.
Ok här följer lite rena fakta om vad jag faktiskt har gjort.
Jag har varit ganska bra på att föra dagbok, första dagen var på svenska men efter det har jag försökt med knagglig lexikonbaserad franska varje dag.
Alors, första dagen innebar mycket resande. Jag flög först från Arlanda till Charles de Gaulle (Paris), sedan därifrån till Bordeaux. Första flygresan var ganska jobbig, dels rent matriellt eftersom jag satt brevid en mamma med en bebis som hängde över mig hela tiden (jag var rädd för att den skulle dreggla ner min Rotarykavaj, men det gick bra) dels också för att jag tänkte farvältankar och allt sånt, tankar som jag försöker undvika så mycket som möjligt nu för att fortsätta leva i drömmen om Frankrike. Hur som helst, när jag anlände till Charles de Gaulle träffade jag lite andra utbytesstudenter, vilket lättade upp det hela mycket. Konstigt nog var 100 % från USA eller Kanada, men de var alla mycket trevliga. Jag satt tyvärr inte bredvid någon på flyget, men det gick bra ändå. När jag äntligen kom fram till Bordeaux fick jag världens häftigaste känsla i magen när jag, rullandes ner för rulltrappan (?), såg min värdfamilj stå där och vinka häftigt och vifta med en supersize svensk flagga! Bättre välkommnande får man leta efter. Vi drog till mitt nuvarande hem, det var inte alls det huset jag trodde jag såg på Google Earth, det var det bredvid haha.
Ok, ett litet instick för några ord om min familj nu då. De är alla schöna. Pappan, som även är min informella counsellor (för tillfället, formaliteten ändras när jag byter familj), har en Posche Boxter S (som jag tyvärr inte har provåkt än, men det kommer väl kanske), en svart Mercedes med ganska många kryss i tillbehörstalongaN och en motorcykel som jag har provåkt med honom. Cool kille, humor och allt sånt.
Mina värdbrorsor, Maël 21 och Camille 17snart18, är båda väldigt sköna. Det är Camille och hans kompisar som jag har hängt mest med, han drar den 13:e till Australien för ett utbytesår han med. Maël har mest skjutsat mig i sin lilla Peugot med fet musik i, jag kommer tydligen inte träffa honom så jättemycket heller då han ska utbilda sig till sportlärare i armén (?) under hösten.
Mamman, Anne, är väldigt snäll. Hon hjälper mig med min franska när jag behöver hjälp, det känns bra. Hon jobbar för fullt hon med, men hon fixar allt hemma, jag behöver inte tvätta mina egna kläder, hon fixar det åt mig ((hej mamma jag älskar dig)). Hon sköter också alla andra sysslor här i hemmet utan så värst mycket hjälp från farsan som tydligen mest drar in pengar och är rolig, han är för skön den snubben asså.
Skämt åsido, han jobbar väldigt hårt, även på helgerna.
Vi avancerar snabbt till min andra dag, då den första inte var mycket mer än så annat än artigheter och bevittna Camilles sms till kompisar om hur lång jag tydligen är. Jag vaknade ganska sent och åt och allt sånt för att sedan träffa två av Camilles kompisar, som var schysta båda två, kul kul, på kvällen chillade vi mest. O juste idag var dagen då jag träffade Maël första gången, det var mycket kul, han kom hem efter 3 månaders jobb som badvakt på en meeeegastrand. Haha hans bil asså, något mer fullpackat än så vet jag inte om jag någonsin sett, det var ett skojigt första intryck.
På lördagen drog vi in till närmsta lilleputtstad där alla känner alla, Salles, för att se på Camille när han deltog i en triathlontävling, satsigt värre jag vet. Svett, svett och motorcykeltur hem senare så var det snart dags för middag, tätt efterföljt av en soirée i Maëls barack som ligger hundra meter bort härifrån. Vi såg på how I met your mother, dubbat på franska såklart som allt annat här.
Söndag får nog bli min favoritdag hittills, jag och Camille gick upp ganska tidigt för att dra till Aqualand! Typ som Skara Sommarland, fast franskt och för lite äldre tror jag. Det var skoj, men mycket köer överallt, två av Camilles kompisar var där också, kul kul. När vi hade varit där tillräckligt länge skjutsades jag vidare till en Rotaryfamilj där jag skulle spendera kvällen. Det verkar redan nu som om min Rotaryklubb här är ganska engagerade i mig trots att jag inte ens har varit på ett enda möte, vilket känns otroligt bra, jag vet inte hur jag ska tacka dem. Familjen hur som helst var otroligt snälla, de hade tre kids varav en jag inte såg så mycket, men de andra två var grymt schysta, de tog det lungt med språket och såg till att jag förstod allt de sa och ingav mig verkligen en behaglig känsla med deras artighet och välkomnande attityd. Den ena av dem, en tjej, ska gå i min parallellklass, vilket känns trevligt. Det var också en del andra ungdomar där den kvällen, bland andra en som ska gå i samma klass som mig! Han var trevlig och allt känns ganska bra inför skolstarten, trots allt jag har hört om den franska skolan...
Måndagen började med att jag vaknade hos samma Rotaryfamilj (sov där, fick ett eget väldigt fint rum), åt frukost och lunch, blev sedan hämtad av Maël och Camille i Maëls pyttelilla bil som vi trängdes fem pers i. Det var nog ett av mina favoritögonblick hittills, när Maël kom där i sin lilla skruttiga 100€ bil och körde in på deras pryda uppfart, det var verkligen att gå från det ena till det andra, skitskoj, jag gillar sådana krockar. Hur som helst, vi drog till en skiiiiitfin strand som heter Biscarosse, badade och chillade, jag har redan en ordentlig bränna. Jag såg les dunes du pyla på håll (Europas största sanddyner som ligger en kilometer ifrån "min" stad Arcachon), det var större än jag hade väntat mig, enoooormt.
Det finns mycket mer jag inte har berättat om och som jag inte orkar berätta nu, så sjukt mycket att säga. Men det viktigaste jag har att säga är väl att jag mår bra och att det inte råder något tvivel om att det här året kommer bli fantastiskt.
I framtiden kommer jag nog inte blogga och berätta om varje dag, det blir för jobbigt. Det är svårt att återge allt som jag har gjort och ens få det att likna en förnimmelse av hur det egentligen har varit.
Hoppas ni alla har det bra där hemma, imorn ska jag ringa Maxence. :)
Bonne nuit !
