Som titeln säger har det gått ungefär 5 månader vilket innebär att jag har kommit halvvägs på mitt lilla äventyr. Julen och festdagarna är över, skolan har dragit igång och jag har bytt familj.
Jag kan ju börja med att berätta att nya familjen verkligen är jättebra. Jag bor med mina två värdföräldrar, jag har även träffat mina värdsyskon men de har båda två flyttat hemifrån, den ena bor i Bordeaux och jobbar och den andra är i Bryssel och pluggar till diplomat. De är verkligen snälla allihopa. Det var en ganska stor omställning från den förra familjen i skogen. Nu bor jag lite mer centralt, kan ta mig till tågstationen lätt och därifrån ungefär överallt, så det är bra. Det var även en stor omställning på hur de är som personer. I min första familj jobbade de väldigt mycket som de flesta andra som också styr ett företag, nästan allting var tvunget att gå snabbt och smidigt och det kändes ibland som om de förstorade saker och ting som egentligen inte var så viktiga. Trots att jag lärde mig väldigt mycket hos dem om att hålla ordning på mig själv och följa disciplinens regler var det en sådan otrolig lättnad att byta till min nuvarande familj. Min värdpappa säger hela tiden en fras som nu har blivit min absoluta favoritfras på franska: c'est pas grave. Det betyder ungefär att det gör inget, det är inte så allvarligt. Även om han överanvänder den lite grann ler jag ändå för mig själv varje gång jag hör de orden, det var ord som jag inte hörde mycket i min första familj.
Deras hus känns lite som en fjällstuga. Inredningen är väldigt mycket i trä, de har ett loft och en väldigt mysig öppen spis, inte undra på att lugnet och tryggheten infinner sig lätt. De har ju som sagt inget internet, och jag trodde det skulle vara någonting som jag skulle störa mig på, men det har gått väldigt bra faktiskt (just nu är jag hos en Rotaryfamilj som har bra internet så jag ser till att ta till vara på tillfället och uppdatera lite). Jag känner mig aldrig rastlös hemma, även fast jag egentligen inte gör så mycket. Jag pratar väldigt mycket med min värdmamma som jobbar endast måndag, tisdag och onsdag. Vi har långa disskutioner om allt möjligt och det är någonting som jag verkligen har saknat. Hon rättar mig också så fort jag säger någonting fel på franska, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Vardagskvällarna rusar förbi när jag spenderar tiden mestadels vid pianot eller elden, nocturner ända in på småtimmarna (jag har tillåtelse att spela på nätterna) eller disskutioner och bokläsande.
Min värdpappa är vad man kallar Ostréiculteur, han är ostronfiskare. Jag har smakat ostron någon gång nu igen sedan jag bytte familj, och det går bättre och bättre, men jag njuter fortfarande inte av smaken. Folk säger att det är svårt för de flesta i början, men att det går att lära sig, så med lite vilja kanske jag åker härifrån med en passion för den lokala delikatessen. Jag ska få hänga med min värdpappa ut på en båttur någon dag och se hur det går till på plats, ska bli häftigt.
Det känns också att den sista halvan av mitt år kommer gå väldigt mycket snabbare, jag har redan mycket inbokat helgerna framöver. Den första lite större grejen kommer äga rum om två veckor, då jag ska åka till Paris för att träffa min Pappa. Det är någonting jag ser fram väldigt mycket inför. Han kommer ner med några av sina kompisar från Citroënklubben Sverige och vi ska gå på en mässa i Versailles titulerad Retromobil och promenera runt lite i själva Paris också.
Det skumma med denna lilla helgsrutt var att Rotaryledningen i distriktet var så extremt hård med att bevilja den, min counsellor fick jobba väldigt hårt. I början sa de strängt nej men efter lite diplomatiska argument som att jag trots allt är 18 (å tre kvart!!) och att det är min pappa som tar över på tågstationen i Paris fick vi det till slut beviljat. Jag fick dock svära på att jag inte skulle berätta det för de andra utbytesstudenterna i distriktet så det skulle bli sugna på att resa på samma sätt de också. Jag har intrycket att Rotary här är väldigt mycket mer strikt än Rotary i Sverige, men det finns fördelar och nackdelar med allt, jag kommer ändå inte vara missnöjd när jag åker hem.
I skolan rullar det på, jag har lyckats argumentera bort ekonomilektionerna så jag kan gå till skolbiblioteket och läsa istället. Det var skönt eftersom ekonomiläraren var den som hade gett mig sämst omdöme i min lilla trimesterrapport, hon hade skrivit att jag medverkade endast fysiskt och att jag inte gjorde några läxor, skönt med lite negativ feedback sådär. Egentligen är det väl ungefär det som jag gör på alla lektioner men alla som har hört min ekonomilärares gälla röst lär förstå varför jag kanske har svårt att upprätthålla mitt koncentrerade och uppmärksammade fejs, som annars gör att jag håller mig på god fot med de flesta andra lärare. Man löser mycket med ett leende, jag har märkt att bara genom att le åt folk får jag många att gilla mig. Ett bra knep.
Yep, there you go, en liten uppdatering. Nu ska jag äta crêpes.
